Om Lisa

I augusti 2015 flyttade Lisa till skogs. Det tog några år innan hon fullt ut accepterade att det är här ute i skogen som hon och hennes hjärna mår så bra som de kan, tillsammans med hunden Molle

Lisa är född och uppvuxen i Mariestad. I Skövde träffade hon sin blivande man Lars. Tillsammans flyttade de till Uppsala där det blev jobb på revisionsbyrå och juridikstudier. I slutet av 80-talet gick flyttlasset till Kil i Värmland och där blev det hus, hund, barn, studier i företagsekonomi, jobb som konsumentrådgivare, lärare i ekonomi och juridik, kvalitetsansvarig på ett stort elhandelsföretag, doktorand i företagsekonomi och 2002 fick hon diagnos på SLE – en reumatisk systemsjukdom.

Sedan 2004 är hon ”sjukpensionär” på grund av värk och fatigue. 2005 upptäcktes att SLE:n även hade satt sig i hjärnan. Efter ytterligare några år fick hon proppar i hjärnan och diagnos på APS. Livslång behandling, en liten hjärnskada och stor hjärntrötthet som följd. Det är tufft att bli sjuk, men hon känner stor tacksamhet att hon sedan maj 2015 har kompetent läkarvård på Karolinska i Solna. Samtidigt blev hon och hennes man medvetna om att hon inte kunde bo ”som vanligt folk”. I augusti 2015 flyttade hon till skogs. Hon och Lars blev helgbor.

Lisa har gjort många saker i livet; spelat basket och volleyboll, fött tre barn, startat ett föräldrakooperativt dagis, varit politiskt aktiv, arbetat med ekonomi och juridik, forskat om kundrelationer i energibranschen och skrivit en licentiatavhandling i ämnet. Musik däremot hade hon ingen större erfarenhet av när hon plötsligt och oväntat, mitt i livet som 42-åring, blev sångerska och låtskrivare och en helt ny värld öppnade sig.

Det är smärtsamt att bli sjuk, men det är också ”tack vare” det som jag blev med musik och läkte mina inre sår

En vacker majdag 2005 kom den första låten till henne. Inom en vecka blev det två till. Med dessa tre nyskrivna låtar stod hon ett par månader senare på scen för första gången i sitt liv. Med ytterligare ett par låtar i bagaget fick hon kontakt med en musikproducent och så var skivinspelningen i rullning. Den första skivan gavs ut på henne födelsedag 2/2 2007. Den andra i november 2009. Sen kom det en diktbok emellan som gavs ut 2011 och den tredje skivan släpptes i november 2015.

Hur det gick till vet hon inte, men musiken blev som en direktkanal till hennes inre. Hennes svåra uppväxt hade gjort henne till en mästare att förtränga både sorger och fysisk smärta. Men när den reumatiska sjukdomen SLE, som hon hade fått diagnos på 2001, efter några år satte sig i hjärnan och det blev allvarligt fanns det inte plats att tränga undan mer, nu var det fullt i hennes tränga-undan-kropp. Det var som om en ventil öppnades eller en kran som inte gick att stänga av.  Orden och tonerna liksom skapade sig själva. Och där stod Lisa, både förvånad och tacksam över det hon fick vara med om, hon som inte hade någon större erfarenhet av varken sjungande eller skrivande.

Tack vare musiken öppnade sig en helt ny värld. Jag är oerhört tacksam över musikens helande kraft och över all fin respons jag fått från mina lyssnare. Det känns stort att mina tankar, ord och melodier kan beröra och betyda något för andra

Sedan flera år har Lisa haft en känsla av att hon ska skriva ner sina erfarenheter och på sin födelsedag 2/2 2021 släpptes boken Om Du Öppnar – Berättelser & Musik om hopp och förändring där hon, förutom sin egen berättelse, har samlat in berättelser från människor som mått dåligt och som idag känner mening med sina liv. Du kan läsa mer om boken här.

Om du öppnar – Samtal & Musik där vi delar och reflekterar kring livets utmaningar och att vara människa

När boken var klar kom efter ett tag en ny pockande känsla som resulterade i projektet ”Om du öppnar – Samtal & Musik” med boken som underlag i syfte att sprida tröst och hopp. Projektet görs tillsammans med vännen och terapeuten Anna Sundkvist Kräutner samt pianisten Jan Gyllström, och i samarbete med Sensus och med stöd av Region Värmland. Projektet består av två delar: en föreställning med samtal och sång, och en efterföljande samtalsgrupp. Jag är både förundrad och tacksam över det jag får vara med om, och det är överväldigande att få ett sånt här mail från en av samtalsledarna:

”Hej! Gruppen är väldigt nöjd. De tycker att föreställningen och boken har gett mycket. Samtalen har varit väldigt givande och avsnitten vi läst har gett mycket tankar och känslor. Bra att det inte varit långa kapitel utan bra skrivet saklig information. De tycker du har gjort en fin och värdefull insats! Mitt och … samarbete har fungerat utmärkt. Vi har kompletterat varandra. För egen del har jag fått lära mig lite mer om mig själv och samtalen har gett energi. Jag är väldigt glad för dessa 5 onsdagskvällarna.”